Känner du dig utsatt?

Lita på din magkänsla – känns det inte rätt så är det inte rätt. Våga säg ifrån om det inte känns bra. 

Du bestämmer vad som är okej eller inte. 

Du tränar för din egen skull, inte för någon annans (varken föräldrar, ledare, tränare eller kompisar) därför bestämmer du själv om du vill fortsätta eller inte. 

Prata med en vuxen du känner dig trygg med – det är alltid bra att berätta, du ska inte vara ensam med dina känslor. Det finns alltid hjälp att få! 

Ibland känns det svårt att berätta – man kan till exempel ha dåligt samvete för att mamma eller pappa betalar avgiften, eller vara orolig för vad lagkamraterna ska tycka, eller för att vara till besvär eller rent av råka illa ut. Men ibland behöver vi våga göra saker som vi inte tror att vi vågar för att få en förändring. Och det känns nästan alltid bättre när man väl har berättat.

Det finns lösningar – du kan till exempel få hjälp av din tränare att prata med dina föräldrar om hur du känner. Det är ofta lättare för en vuxen att prata med en annan vuxen om vad som är ett okej beteende i sportsammanhang.