Alla barn har rätt till stöttande vuxna

VAD BETYDER DET? Vuxna må vara större, starkare och ha mer att säga till om, men de måste bete sig schysst mot barn. Din tränares/ledares allra viktigaste jobb är faktiskt att se till att du känner dig trygg, sedd och har roligt. Även dina föräldrar måste bete sig schysst. När en förälder får dig att känna dig dålig, värdelös eller oälskad om du inte presterar tillräckligt väl kallas det för ”föräldrahets”. Och det är INTE okej. Föräldrahets är även när en förälder skriker taskiga saker vid sidan av planen, lägger sig i hur tränaren sköter träningen eller hur domaren dömer matchen. Enkelt uttryckt måste vuxna prata och agera på ett sätt som känns schysst – både före, under och efter träningar/tävlingar.

BRA ATT VETA Föräldrahets är ett allvarligt brott mot barnkonventionen. Din idrottsförening och din tränare ska alltid se till ditt bästa. Om din tränare eller andra vuxna får dig att må dåligt, måste föreningen göra vad de kan för att hjälpa dig.Om din idrottsförening vill veta mer eller få stöd i sitt arbete kan de hitta det på rf.se

Stöd till förening Stöd till barn

Känner du dig utsatt?

Lita på din magkänsla – känns det inte rätt så är det inte rätt. Våga säg ifrån om det inte känns bra. 

Du bestämmer vad som är okej eller inte. 

Du tränar för din egen skull, inte för någon annans (varken föräldrar, ledare, tränare eller kompisar) därför bestämmer du själv om du vill fortsätta eller inte. 

Prata med en vuxen du känner dig trygg med – det är alltid bra att berätta, du ska inte vara ensam med dina känslor. Det finns alltid hjälp att få! 

Ibland känns det svårt att berätta – man kan till exempel ha dåligt samvete för att mamma eller pappa betalar avgiften, eller vara orolig för vad lagkamraterna ska tycka, eller för att vara till besvär eller rent av råka illa ut. Men ibland behöver vi våga göra saker som vi inte tror att vi vågar för att få en förändring. Och det känns nästan alltid bättre när man väl har berättat.

Det finns lösningar – du kan till exempel få hjälp av din tränare att prata med dina föräldrar om hur du känner. Det är ofta lättare för en vuxen att prata med en annan vuxen om vad som är ett okej beteende i sportsammanhang.

“Pappa var min tränare, både när jag spelade fotboll, när jag var längdskidåkare och när jag hoppade höjdhopp. Och mamma var stöttande i allting annat som måste göras, markservicen hemma om man säger så. Jag hade turen att ha två föräldrar som balanserade det där bra, även om det är klart att det fanns stunder under tonåren när man växer och tycker att man vet och kan allt själv när jag kände ”lämna mig i fred!”.
Det gäller ju att engagemanget sker på barnets villkor och inte på förälderns villkor. Om jag ville prata höjdhopp så pratade vi höjdhopp, men ville pappa prata höjdhopp och inte jag, då fick vi låta bli. Som barn gör det kanske inte jättemycket om man vinner eller inte, så länge som det är kul och man får en kram och glass för att fira en bra insats efter matchen.
Jag vill säga till alla barn, att det viktigaste faktiskt är att du har kul när du idrottar, att det är utmaning nog att göra sitt bästa. Och jag vill säga till alla föräldrar att det är en ganska smal gräns mellan att stötta och pressa – det där måste alla vuxna lära sig.”